Ser ut som att vi kommer ha “mer pengar” i statsbudgeten framöver, iom att vi inte längre kommer sikta på att ha överskott.
Extra intressant var det här tycker jag:
Det är riksdagen som i slutändan beslutar om frågan. Men sex av åtta riksdagspartier är eniga om kommitténs slutsatser, medan två reserverar sig, enligt Lindberg. De två partier som inte håller med om att Sverige bör ha ett balansmål är Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De vill istället se ett underskottsmål för att frigöra ännu mer pengar.
Alla partier vill spendera mer, bara att Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill spendera ännu mer än resterande.
Det här är totalt otillräckligt, och att S pitchar det som en vinst är skamligt. Vi behöver ett underskottsmål. Och det är inte bara nån slags obskyr vänsterfalang inom S som klagar heller, det är allt från kristdemokrater och tunga nationalekonomer som Calmfors till representanter från Svenskt Näringsliv.
Vi har över tid med överskottsmålet betalat av så mycket av statsskulden att vi har en helt otroligt låg statsskuld internationellt sett. Hela jävla poängen med att vi svält oss under så många år är att vi skulle ha råd att göra investeringar när tiderna blev sämre.
Jag vet inte om ni märk det, men tiderna är nu sämre. NU är det dags att göra långsiktiga investeringar i infrastruktur, energi, och försvar. Vi har råd med allt det här, att ha västvärldens lägsta statsskuld ger oss inget när landet faller isär.
Suhonen var med i P1 i morse och sa i princip det här: https://sverigesradio.se/artikel/intern-s-kritik-mot-slopade-overskottsmalet
Instämmer helhjärtat. Jag applåderar att vi rör oss i rätt riktning, men är samtidigt kritisk till den otillräckliga utsträckningen.
Hur är logiken här egentligen? Delas den här åsikten av svenska folket? För mig verkar det som vansinne, men jag är ju inte någon expert inom makroekonomi.
För att ge en metaforisk bild - tänk om du hade som mål att växa din inkomst så mycket som möjligt. Ett val hade till exempel varit att flytta till en annan ort där du har större möjligheter att tjäna pengar, eller kanske studera på universitet.
Tänk dig nu också att du har en regel att du inte får ta några bolån eller studielån för att uppnå det här målet. Du kan säkert få det att fungera ändå, men du är betydligt mycket mer begränsad, och din potential är nog troligen betydligt mycket lägre än om du hade haft flexibiliteten att låna pengar.
Det här är lite den begränsningen vi haft som land - vi har inte kunnat använda mer pengar än vad som kommer in inkomstmässigt på en årsbasis (dvs låna pengar). Det försvårar investeringar i framtida projekt som skulle kunna långsiktigt göra landet rikare. Vi har också svårt att försöka kontra en svår ekonomisk period där landets produktivitet går ner under en period, och där det vore användbart för staten att kunna täcka upp för denna temporära ekonomiska situation (tänk Covid-19).
Med denna sorts policy är vi inte längre bakbundna. Ingen säger att vi ska göra motsvarigheten till att ta sms-lån, dvs belåna oss alldeles för mycket, men strategiska underskott för långsiktig investering är nu ett alternativ.
