Nästan en av fyra expatarbetare (24% – 16% i resten av världen) anser svenskar som “generellt ovänliga” och knappt två-tredjedelar (62% – 36% i resten av världen) tycker att det är svårt att skaffa infödda vänner.
Nästan en av fyra expatarbetare (24% – 16% i resten av världen) anser svenskar som “generellt ovänliga” och knappt två-tredjedelar (62% – 36% i resten av världen) tycker att det är svårt att skaffa infödda vänner.
Håller med om dina poäng, jag undrar också om uttrycket ‘expats’ här syftar på utländska arbetare utan avsikt att invandra eller alla höginkomsttagare i Sverige med utländsk bakgrund. Det är ganska uppenbart att ‘expats’ i första avseendet som jobbar i en engelskspråkig miljö, talar inte svenska och är i stort sett skyddade från svensk kultur har det svårare att passa in.
Jag och antagligen expatsen i undersökningen betraktar inte förhållanden mellan kollegor som vänskap och inte heller gemensamma aktiviteter på arbetsplatsen. Som du säger skaffar man väldigt sällan vänner av en slumpmässig händelse, det måste finnas återkommande kontakt och modet att ta första steget och bryta in på ett befintligt gäng.
För mig känns det naturligt att de aktiviteter du nämner - alltså spontana meetups - är mindre inbjudande för svenskar, eftersom målgruppen är folk som vill prova något nytt och svenskar som känner till aktiviteten och är seriös om den väljer regelbundna meetups. Det är också viktigt att veta vilka kretsar som meetupen annonseras i, det kan vara att handbollsmeetupen gjorde reklam på engelska och fick mest uppmärksamhet av utlänningar.