I går byggde Volvo sin sista dieselbil. Ett paradigmskifte enligt vissa, ett odramatiskt steg enligt strategichefen Erik Severinson. ”90 procent av våra kunder fördrar annat. Ju mer etablerade elbilarna blir, dess mindre plats finns det för nischade drivlinor.”

För dryga 20 år sedan skickade Volvo Cars ut ett pressmeddelande de kallade ”Volvo glänser på dieselkalaset”. I detta beskrev tillverkaren att de nu gjorde sin tredje attack på dieselmarknaden och såg en ljus framtid nu när de utvecklade och byggde sina egna motorer. Diesel, det var ett måste för att vara en spelare i premiumsegmentet, ansåg Volvo.

Men kalaset kom av sig och den 26 mars 2024 bröt Volvo taffeln då en XC90 B5 rullade av bandet som den sista dieselbilen med ett Volvomärke.

– Den hamnar på ett museum, och det är väl där den hör hemma, säger Erik Severinson, strategichef på Volvo Cars, till Ny Teknik.

Erik Severinson, strategichef Volvo Cars.

Beslutet att pensionera dieselmotorerna ligger en bra bit bak i tiden och var en del i att bli en tillverkare av enbart eldrivna bilar 2030.

Kommer beslutet göra att ni tappar kunder?

– Vi ser inte att våra kunder är i något större behov av diesel. Vi har under 10 procent som efterfrågar det i dag, medan vi har en väldigt stor andel kunder på elbilar och laddhybrider. Vi har gjort vår strategiska plan för flera år sedan och gjorde då den industriella avvägningen vart vi ska gå – så det här är ett medvetet steg. Vi kommer ha vissa bryggtekniker som går till 2030, men förbränningsmotorerna ska vi fasa ut, säger han.

Konkurrenterna inte lika övertygade

Volvo Cars-chefen Jim Rowan uttryckte i fjol en förhoppning att konkurrenterna skulle gå samma väg och skrota dieseln, men så verkar inte vara fallet. Vissa tillverkare, som Mercedes, förefaller ha tappat tron på att övergången till eldrivet går så snabbt som förväntat.

Volvo Cars sista dieselbil, en XC90 B5, körs av bandet på Torslandafabriken 26 mars 2024. Volvo Cars

Kan man benhårt hålla på med enbart elbilar om kunderna inte följer med?

– Det man ser i bilindustrin är att elbilar är det som växer absolut mest. Det finns en efterfrågan på bryggtekniker de kommande åren, det täcker vi med laddhybrider. Men, vi ser inget i dagens marknad som skulle påverka vår strategi. En annan aspekt är ju hållbarhet. Klimatkrisen saktar inte in bara för att det är lågkonjuktur, och vår strategi är relevant även där – så vi känner oss komfortabla med den, säger Erik Severinson.

I många delar av världen är det inte lika enkelt att köra enbart på el. Du ser inte att ni skulle tappa några marknader genom att stega på för snabbt med avpolletteringen av fossildrivna alternativ?

– Nej. Penetrationen av diesel är inte så hög på de marknader vi säljer på. Så vi ser det inte som en så svår utmaning. Många av våra kunder flyttar med och jag kan säga att vi gör den här förflyttningen med bibehållen marginal och volym, säger Erik Severinson.

Aurobays motorfabrik i Skövde. Aurobay

Aurobays motorfabrik i Skövde är hyperautomatiserad i många delar. Tobias Andersson

Hur ser det ut med personal och kompetens? Alla de som arbetat med utveckling och forskning av dieselmotorer, vad ska de syssla med framöver?

– Det har vi adresserat i två delar. Dels har vi ju avyttrat vår verksamhet. Vi samlade ihop vår utveckling och produktion av förbränningsmotorer i Aurobay, så en del av ingenjörerna har följt med där.

– Men man ska inte överdramatisera att en elmotor är så annorlunda mot en förbränningsmotor. Det är ingen konstighet att skola om sig däremellan. Vi pratar om en stor mjukvaruresa som vi ska göra. Det var redan mycket mjukvaruutveckling i förbränningsmotorn även om det var kolvar, vevstakar och annan mekanik.

Så omställningen för dem som har jobbat med fossila drivlinor och växellådor, den blir inte så omvälvande?

– Det vi har haft på vår sida är mer integration, alltså hur drivlinan sätts i ett fordon. I en elbil handlar det fortfarande om integration, men nu med växelriktare och andra komponenter. Jag är själv förvånade över hur mycket likheter det finns mellan el- och fossilmotorer i det här avseendet.

För ett par år sedan sa dåvarande utvecklingschefen Henrik Green att Volvo Cars kunde bli en ledare i utvecklingen av elmotorer. Inte minst inom koncernen. Hur ser du på det uttalandet i dag?

– Vissa kanske frågade sig om man verkligen kan bli ledande på elmotorer om man kommer med ett arv av förbränningsmotorer. Men ja, jag tror att det går. Mycket av fordonskompetensen kan man applicera även om man har hela sitt liv inom förbränning. Den större utmaningen ligger i mjukvara. Men där ser jag att vi har kunnat attrahera mycket kompetens även utanför Sverige. Det vi behöver göra som land är att stärka vårt utbildningssystem mer mot mjukvara, batterisystem och kraftförsörjning – för vi behöver se över hur vi framöver ska kunna kompetensförsörja de starka bolag vi har i Sverige.

Inom Geely finns det ju flera som utvecklar elmotorer, påverkar det era möjligheter? Finns det någon tanke att sprida Volvo-teknik till andra?

– Vår strategi är att fokusera på våra produkter. Hur vi ska göra den bästa tekniska lösningen för dem. För tio år sedan tänkte man sig att elmotorer var en komponent som gick att köpa var som helst ifrån, men ju mer man tittar på det ser man att den måste skräddarsys för sin applikation.

Så inga planer på att bli leverantör av elmotorer till andra märken?

– Det finns många sätt att samarbeta inom en större koncern. Men jag skulle se att de stora synergieffekterna kanske ligger mer på ingående komponenter snarare än hel motor. Alltså att man hittar komponentsamarbeten, säger Erik Severinson.

#bilar #elbilar #volvo #cars #topp #diesel