Hej. Vet någon om det finns risk att man får vapenlicenser indragna om man pratar med läkare om depression/suicidtankar?
Det står ju i vapenlagen att läkare ska anmäla om man blivit “medicinskt olämplig” att ha vapen, och Socialstyrelsen tycker att suicidtankar utgör ett sånt skäl, eftersom att tillgång till vapen har ett samband med hur bra man lyckas med självmord.
Samtidigt så verkar det som att det inte görs i praktiken, för jag har läst att folk med demens sällan får sina licenser indragna. Jag antar att läkare inte tänker på det.
Någon som vet något om ämnet? Hade helst frågat Flashback, men man kan inte ta bort trådar och inlägg där så… hej!
Risk, ja! Gör läkaren en anmälan så är det klippt. Enda chansen är om läkaren missar att anmäla. Det händer titt som tätt att folk avväpnas av en sådan anledning men uppmärksammas ju sällan i media.
(Detta kan man tycka är rimligt (jag gör det inte), men problemet är åtminstone att det ofta är väldigt svårt att få tillbaka licenserna i efterhand. Polis och domstol kräver kött på benen för att anförtro en igen och läkare är inte så sugna på att garantera att man inte är en fara för sig själv eller någon annan, eftersom det aldrig kan garanteras).
Så jag skulle tänka efter både en och två gånger innan jag sökte vård för något sådant.
Fyfan. Tack för svar! Då får jag kanske vara sparsam med detaljer och så… eller ställa in. Drar de mina licenser så kommer det tyvärr outas i min familj automatiskt också… så det skulle ju suga. Jag hittade en gammal flashbacktråd (https://www.flashback.org/t2988056p2) som får det att verka som att det är rätt slumpmässigt.
Jag tänker iofs lite att med tanke på hur ofta de skiter i att skicka remisser, så lär ju en sån här grej inte göras heller. Men så finns det ju Lagen om Vårdens Jävlighet att ta i beaktande.
Jag tycker att du ska prioritera ditt välmående framför dina vapenlicenser. Det är inte skamligt eller svagt att söka vård för depression utan det visar att du tar ansvar för ditt liv och därmed också din familj och andra närstående som bryr sig om dig.
Jag har varit i kontakt med vården i flera omgångar för depression men det tog lång tid innan jag riktigt förstod ovanstående, så det tog väl runt femton år innan jag verkligen tog tag i det. Dra inte ut på lidandet i onödan!
Hoppas det går bra för dig och att du blir väl mottagen!